Märkliga beteenden...
Det var ett tag sen jag bloggade,jag får skylla på facebook,på fejjan händer ju allt o då behöver man inte blogga,eller så fortsätter man o blogga.
Tänkte ta upp ett *märkligt* beteende som människor har (inkl mej själv)
Bor man i en storstad så är det inte *lagligt* att hejja på varann....asså man kan ju inte morsa på varje individ man möter eller hur?
Men möter man nån i ett trapphus ja då hejjar man (inte jag alla ggr) men dem ja möter dom typ HEJ o sen går dom,jag känner inte dom ,har ingen aning vem det är ,men just i denna stund då vi möts i trapphuset o det är bara vi två då hejjar man,Känns nästan som ett måste det är ju bara vi två...
Jag tar bilen o ska köra till Lit,först har vi Ringstavägen som från vårat hus till väg 45 ca 7 km lång.
Möter jag bilar som körs av män så hejjar dom alltid (jag hinner inte ja för ja hinner inte se vem det är)
Fruntimren dom hejjar aldrig efter Ringstavägen.
Sen kommer jag ut på väg 45 som ska ta mej till Lit,då är plötsligt alla anonyma,Inget hejjande här inte om man nu inte ser nån man känner såklart då kan man ju till o med kosta på sig att blinka med hel lyse.
Åker man till en liten liten by nånstans i ingenstans ja då är det helt plötsligt *lagligt* igen o hejja o ju mindre byn är ju mer lagligt är det att till o med prata med varann,det kan vara om väder ( vilket är de mest vanliga ämnet i Sverige) typ att man längtar till sommaren o är de sommar så längtar man till hösten för den är ju så fin osv osv.....
Är byn as liten ja då blottar man sig till 100% nästan ,man kan fråga hur länge den o den har bott i den lilla byn som gud glömde o hur många barn dom har ,vad de jobbar med etc etc..
Skulle ja vara i en stor stad så skulle man nog bli klassad som jubelidiot om man frågar sånna närgånga frågor.
Jag tycker minnet sviker lite nu på äldre dar,men hur pinsamt är de inte när nån kommer fram o hejjar o hej o hå är typ skitglad för de traffar mej,frågar hur det är o hur gammal e barnen nu???
JAG har ingen aning om vem det är (trots att jag nånstans känner igen detta glada ansikte)...
Ibland har jag nog sett ut som en nolla o personen har sett de o sagt: Ja känner du inte igen mej?
Jag: Mjaaa ,nääää gör ja inte
Personen: Men det är ju jag ,vi jobbade ju tillsammans där i början av 80 talet o du väntade ditt första barn,vad vart det?
Jag: Jaha haha oki??? Ja hon blir 28 i år (kunde hon kanske räkna ut själv)
Jag funkar så att vet ja fortfarande inte vem han eller hon är så gör man pinsamheten kort o säger att : asså ja måste rusa,jag har en tid o passa men sköt om dej o sen går jag..
Jag tror dock att de flesta gör så ,eller så benar de ut vem ÄR PERSONEN till klockorna stannar.
Sen hejjar man ju på dem som man känner igen men inte känner...
Ni vet de rusar förbi nån som man just i denna sekund som man passerar personen känner igen så man vänder sig om o halvskriker HEEEEJ LÄGE? o sen går man (utan att ens är intr av att höra va de svarar) ---------
Kanke tycker det är märkligt att jag bloggar om just detta men det är nått ja gått o funderat på (på nätterna när ja åker runt till dem som vill ha min hjälp)
I min lilla by Lit har ja både flyttat in i o ur i ...bodde ju i Fjäl o sen flyttade ja till stan,nu bor jag i Ringsta men måste ju in till Lit om man är need på o handla mat.
Kan iof vara lite kul för de barn som man sett växa upp brevid mina egna är nu vuxen o har egna barn,samt deras mammor har blitt gamla (inte jag då) så det händer ju att man stannar o surrar lite (oftast om ens,deras barn) nått annat har man inte gemensamt....
Har ni inte vart med om Deja Vu??
Det har jag flera ggr,det är sjukt läskigt faktiskt..
Man är med om exakt samma grej flera ggr o direkt efter som känner man ,men va fan det här har ju jag vart med om förut.....
Hände häromdan på jobbe vi skulle köra iväg o jobba o precis som kör de in en taxi till lastkajen (ja vi har våra jobbarbilar mot en lastkaj) o ur kliver en man som säger att han ska hämta några nycklar i våran lokal...HUR KAN DE HÄNDA 2 GGR???
Kände igen honom så de va lugnt,men jag fattar inte att de kan hända exakt igen,exakt när jag just ska sätta mej i bilen o åka iväg,hade varit lugnt om jag JUST gick ut genom dörren istället men nääeeeee exakt som de hände en gång förut (när minns ja inte dock)..
Ja nu kan ni fundera på om ni upplever samma grej eller om det bara är jag som gör det Deja Vu eller inte eller detta märkliga fenomen om/när man ska hejja på folk...
TJING....
Tänkte ta upp ett *märkligt* beteende som människor har (inkl mej själv)
Bor man i en storstad så är det inte *lagligt* att hejja på varann....asså man kan ju inte morsa på varje individ man möter eller hur?
Men möter man nån i ett trapphus ja då hejjar man (inte jag alla ggr) men dem ja möter dom typ HEJ o sen går dom,jag känner inte dom ,har ingen aning vem det är ,men just i denna stund då vi möts i trapphuset o det är bara vi två då hejjar man,Känns nästan som ett måste det är ju bara vi två...
Jag tar bilen o ska köra till Lit,först har vi Ringstavägen som från vårat hus till väg 45 ca 7 km lång.
Möter jag bilar som körs av män så hejjar dom alltid (jag hinner inte ja för ja hinner inte se vem det är)
Fruntimren dom hejjar aldrig efter Ringstavägen.
Sen kommer jag ut på väg 45 som ska ta mej till Lit,då är plötsligt alla anonyma,Inget hejjande här inte om man nu inte ser nån man känner såklart då kan man ju till o med kosta på sig att blinka med hel lyse.
Åker man till en liten liten by nånstans i ingenstans ja då är det helt plötsligt *lagligt* igen o hejja o ju mindre byn är ju mer lagligt är det att till o med prata med varann,det kan vara om väder ( vilket är de mest vanliga ämnet i Sverige) typ att man längtar till sommaren o är de sommar så längtar man till hösten för den är ju så fin osv osv.....
Är byn as liten ja då blottar man sig till 100% nästan ,man kan fråga hur länge den o den har bott i den lilla byn som gud glömde o hur många barn dom har ,vad de jobbar med etc etc..
Skulle ja vara i en stor stad så skulle man nog bli klassad som jubelidiot om man frågar sånna närgånga frågor.
Jag tycker minnet sviker lite nu på äldre dar,men hur pinsamt är de inte när nån kommer fram o hejjar o hej o hå är typ skitglad för de traffar mej,frågar hur det är o hur gammal e barnen nu???
JAG har ingen aning om vem det är (trots att jag nånstans känner igen detta glada ansikte)...
Ibland har jag nog sett ut som en nolla o personen har sett de o sagt: Ja känner du inte igen mej?
Jag: Mjaaa ,nääää gör ja inte
Personen: Men det är ju jag ,vi jobbade ju tillsammans där i början av 80 talet o du väntade ditt första barn,vad vart det?
Jag: Jaha haha oki??? Ja hon blir 28 i år (kunde hon kanske räkna ut själv)
Jag funkar så att vet ja fortfarande inte vem han eller hon är så gör man pinsamheten kort o säger att : asså ja måste rusa,jag har en tid o passa men sköt om dej o sen går jag..
Jag tror dock att de flesta gör så ,eller så benar de ut vem ÄR PERSONEN till klockorna stannar.
Sen hejjar man ju på dem som man känner igen men inte känner...
Ni vet de rusar förbi nån som man just i denna sekund som man passerar personen känner igen så man vänder sig om o halvskriker HEEEEJ LÄGE? o sen går man (utan att ens är intr av att höra va de svarar) ---------
Kanke tycker det är märkligt att jag bloggar om just detta men det är nått ja gått o funderat på (på nätterna när ja åker runt till dem som vill ha min hjälp)
I min lilla by Lit har ja både flyttat in i o ur i ...bodde ju i Fjäl o sen flyttade ja till stan,nu bor jag i Ringsta men måste ju in till Lit om man är need på o handla mat.
Kan iof vara lite kul för de barn som man sett växa upp brevid mina egna är nu vuxen o har egna barn,samt deras mammor har blitt gamla (inte jag då) så det händer ju att man stannar o surrar lite (oftast om ens,deras barn) nått annat har man inte gemensamt....
Har ni inte vart med om Deja Vu??
Det har jag flera ggr,det är sjukt läskigt faktiskt..
Man är med om exakt samma grej flera ggr o direkt efter som känner man ,men va fan det här har ju jag vart med om förut.....
Hände häromdan på jobbe vi skulle köra iväg o jobba o precis som kör de in en taxi till lastkajen (ja vi har våra jobbarbilar mot en lastkaj) o ur kliver en man som säger att han ska hämta några nycklar i våran lokal...HUR KAN DE HÄNDA 2 GGR???
Kände igen honom så de va lugnt,men jag fattar inte att de kan hända exakt igen,exakt när jag just ska sätta mej i bilen o åka iväg,hade varit lugnt om jag JUST gick ut genom dörren istället men nääeeeee exakt som de hände en gång förut (när minns ja inte dock)..
Ja nu kan ni fundera på om ni upplever samma grej eller om det bara är jag som gör det Deja Vu eller inte eller detta märkliga fenomen om/när man ska hejja på folk...
TJING....
